|
Fakta om marsvinsherrar
Det spekuleras & tas en hel del förgivet när det kommer till marsvinens "herravälde", ofta får man höra att det inte går att sätta samman marsvinshanar. Så här tänkte jag delge min erfarenhet av att just hålla marsvinsherrar, om damerna ursäktar.
Att hålla marsvinsherrar är oerhört intressant, då deras kuttrande & donderande är så givande att titta på. De är ofta relativt tuffa & framåt, vilket kan ha ett samband med deras roll i en naturlig flock som beskyddare. Hanens roll bland marsvin är inte att upprättahålla diktatur och utöva någon sorts marsvinsdams förtryck. Han har tvärtom en mycket viktig & hedersam roll som den som håller ordning i "hönshuset". Den hane som ska bli framgångsrik i en sådan uppgift måste vara rättvis & balanserad i sina handlingar. På sätt & vis ha en värdighet som inger förtroende för skyddslingarna, d.v.s. flocken. En hane som lever om mycket, rider på andra marsvin stup i ett (i synnerhet andra hanar) gormar på med kuttrande & tandklappande har en bit kvar rent mognadsmässigt innan han når en sådan ärofylld position.
Hanen ska hålla utkik efter faror som den beskyddare han i första hand är. Han ska dessutom hålla borta eventuella konkurrenter som vill röva bort någon av hans vackra damer. Han ska reda upp gruff inom gruppen, & tillsammans med de andra flockmedlemmarna fostra ungar & söka bra bete/mat. Men vad händer då med hanar som inte lever med honor utan tillsammans med andra hanar, vad blir dessas roll då?
|
|
|
|
Hanar tillsammans
Jag skulle vilja säga densamma, men utan förökningsritualen. Detta är vad som kan skapa problem, i alla fall de gånger vuxna hanar sätts samman. Detta är inte alltid fallet men faktum är att de är betydligt svårare att sammanföra två vuxna hanar. Dessa har ofta kommit till den tid i livet då de vill uppfylla sin mission för marsvinssläktet & inträda rollen som beskyddare. De kommer troligen att ganska starkt uppleva den andre hanen som en klar & tydlig konkurrent, i synnerhet om de en gång upplevt livet med en hona. Men som sagt detta är inte alltid fallet, och som med allt annat när de handlar om levande varelser så avgör individualiteten en stor del av förloppet. En del individer är skarpare än andra, en del mildare, en del mer hetlevrade & en del ganska obrydda. Har man tur kanske just de två vuxna hanar man fått tag på är mer än väl tillfreds med varandras sällskap, särskilt om de levt isolerade, ensamma liv, från sina artfränder, eller kanske rent av haft oturen att leva med en individ de verkligen inte passat ihop med.
Att däremot sätta samman en hanunge med en vuxen hane är i princip alltid problemfritt. Bebishanen uppfattas som en tydlig liten medlem att hålla koll på & ta hand om av den äldre hanen och absolut ingen konkurrent. Något som verkligen kan vara tillfredställande för den äldre hanen. Att sätta samman två bebishanar brukar också gå problemfritt till. De två kan verkligen ha mycket att busa om gemensamt i sin utforskning av världen.
|
Ihopsättning
När man sammanför två okända marsvin för varandra, oavsett kön och ålder, görs detta bäst på neutral mark, alltså utanför den välkända buren. Köper man två hanar som levt med varandra har man inget behov av detta, heller inte om man köper två hanar samtidigt från olika håll. Lite äldre hanar kan gärna badas innan, så att även deras lukter neutraliseras. När så ihopsättningen sker kan man se till att platsen har en hel del annat nytt att utforska, nya hus, hinder, stockar & stenar, vad man nu kan hitta på. En stimulerande miljö tar också lite av fokuset från att det verkligen skulle vara just det andra marsvinet som är så speciellt. Något att äta är också en fördel, en första måltid efter lite hälsningsritualer kan vara trevligt att inta för nya livskamrater. Vid ihopsättningen krävs också en stor portion tålamod av marsvinsägaren. Man får tåla att de kan gruffas runt en hel del, hackas tänder, jagas, ridas, vaggas rumpor m.m. under uppgörelsen om vem som är vem i denna nya konstelation. I de tjorvigare fallen kan detta ta flera timmar, kanske en en dag innan lugnet lagt sig. Vilket man måste ge dem av sitt tålamod. Vad man däremot ska bryta är ifall de bokstavligt talat attackerar varandra med utfall/påhopp & riktiga slagsmål med sårbildning. (Vilket i svåra fall av vuxen-han ihopsättning kan förekomma)
Yta
Något som aldrig kan överskattas för mycket är den yta hanmarsvin kräver. Alla marsvin mår bra i stora burar men jag tycker att det bör understrykas än mer när de kommer till hanar, något som går hand i hand med slyngelåldern (kommer till det nedan). Hanar vill ha ett visst utrymme mellan varandra ibland, de vill kunna gå ur varandras "zoner" (d.v.s. livsutrymme levande varelser har - typ det en främmande människa som upplevs stå väldigt nära vid ett samtal bryter). Till hanmarsvin är enskilda matskålar & stora höplatser en fördel. De kräver också enskilda hus (riktigt lyxigt). Till två vuxna hanar tycker jag att en bur med minst måtten 150cm (lång) är något att sträva efter. Detta förebygger verkligen att de ska "gå varandra på nerverna" & inte känna sig trängda av varandra under mer "hormonella" perioder.
Slyngeåldern
När marsvinshanen närmar sig tonåren inträder han en så kallad slyngelålder (varar ca mellan 1½mån - 1 till 2år). Denna period är minst sagt hormonell, något som mentalt hör samman med testandet av flockrollen & ett större intresse i att utforska & stimuleras. Tidsramen för denna period varierar väldigt mycket men det är under denna tid hanarnas kamratskap verkligen sätts på prov. (Bör tilläggas att det i vissa fall kan vara en aning mer tjorvigt att sätta samman två hanar som just inträtt denna period av livet.) En äldre hane får oftast stå ut med en yngre "ryttare" på ryggen om vartannat & de kan bli en del kvällar då de lever om & jagas vilt i buren. Viktigt är att under dessa perioder inte sära på hanarna. (förutom om det handlar om riktigt slagsmål som ovan nämnt). Om man särar dem under dessa testperioder förstärker eller stör man endast denna uppgörelse som fortsätter, kanske t.o.m. värre, när de väl sätts samman igen. De är något de måste & ska gå igenom. Vi människor upplever de oftast mycket värre än vad det egentligen är & får hålla oss på halster en tid. Kanske med lite mer stimulering & golvtid för herrarna så att de får lite annat att tänka på. Detta också ett argument för en så pass stor bur för hanar.
Två jämngamla hanar kan få en aning jobbigare slyngelperiod då de har större möjlighet att variera sin position sinsemellan medan en äldre redan vuxen hane oftast "står ut" bättre under denna period. Något som ofta missförstås som "ledarhanens dominans" är att han rider, något som misstämmer. Att rida på varandra är förvisso fall av flockhävdan men detta utförs desperat av de ranglägre individerna. De som förbrilt försöker hävda sig, hitta sin roll, tjata & testa är de som rider mest. De individer som inte rider (för mig ex. Yoda & Fender) är de belsutsfattande patriarkerna som stadigt står på jorden med alla tassar & helt enkelt inte behöver ägna sig åt sådant självförtroendesökande, då de lugnt vaggar fram sin väg. De är sådana flocken följer.
Fler än två hanar?
Det går att ha fler än två hanar tillsammans, men det kan vara snäppet klurigare beroende på att flera omständigheter ska stämma för flera olika individer. Ex. ökar genast kravet på buryta och matutrymme. Att ex. ha tre hanar som vuxit upp tillsammans fungerar ofta bra, men kan också bli en aning mer förvrirrat under slyngelåldern då hormonerna rusar. I vissa fall kan den tredje plötsligt bli sedd som en konkurrent av den förste som möjligen vill "äga/inneha" flocken d.v.s. den andre. Hanar tänker som sagt som hanar, oavsett hur vi placerat dem. De vill uppfylla sin uppgift som hane oavsett situation. Desamma kan hända om man redan har två vuxna hanar och införskaffar en unge som man sätter samman med dessa. Då uppstår ofta denna "ägande konkurrens". Trotts detta finns det flera lyckade fall av hanar som bor tre ihop utan problem vilket än en gång återspeglar vikten av individen (inte alltid könet). Som förstagångsägare är det dock bäst att hålla sig till hanpar om två och två. Ett par med hanar är generellt sätt alltid lättare att få fungerande än tre.
Varför hanar?
Jag har valt att skaffa flera hanar bland annat för att dessa ofta blir över via avel (de går mkt färre avelshanar än honor i avel), och generellt sett har de lite mindre värde då de kräver lite mer än honor för att gå flera stycken. Den som vill ha många marsvin tillsammans kanske gör lättast i att skaffa honor, alternativt honor och en kastrerad (men lycklig) hane. (Bör nämnas att en kastrerad hane behåller sitt hanbeteende, vilket innebär att en kastrering inte förbättrar förutsättningarna för att sammanföra flera hanar som ej kom överens före kastrering.) Hanar är däremot ett väldigt bra alternativ för den som nöjer sig med två små vänner i sitt hem, eller flera olika hanpar. Skaffar man marsvin enbart för sällskap är valet hanar verkligen ett bra alternativ, då som ovan nämnt de finns en hel del åsidosatta hanar. Hanar är dessutom, enligt min erfarenhet, så oerhört nyfiket personliga. Det sägs att dem generellt sett är lite mer framåt än honor (har dock ingen personlig erfarenhet av honor).
Sist men inte minst vill jag tillägga att man, med fördel för marsvineherrarna i landet, inte behöver lägga så mycket vikt vid individens kön, utan istället se personen under pälsen.
MÅF
|